One Tree Hill.

Det finns tusentals tv-program. Säkert en miljon, eller två. Minst. Men det finns inget, inte ett endaste som är lika bra som One Tree Hill. Det finns inte ett enda program som trollbinder mig vecka efter vecka, och det finns inget som får mina känslor att åka berg- och dalbana på samma sätt.
Det finns mängder med liknande program; The O.C., Sunset Beach, Vita Lögner, Skilda Världar och Våra Värsta År, bara för att nämna några. Men inget av dem berör mig på samma sätt, förstör mig på samma sätt eller får mig att le för mig själv på samma sätt. Inget program har någonsin fått mig att vilja spela basket, eller åka mot rött ljus, eller bli förföljd av en galen kille på samma sätt.
Varje vecka räknar jag dagarna, timmarna, minuterna tills klockan blir halv sju på söndagkväll. Och jag lämnar inte soffan en enda minut, jag blinkar inte onödan, mobilen ligger långt, långt borta och datorn är avstängd. Inget får störa.
Och varje vecka blir jag lika berörd, oavsett om det är genom tårar eller skratt, så kan jag aldrig somna ordentligt på kvällen. För allt känns så verkligt. Jag känner ju dem. Deras problem är mina problem.
Men visst, jag vet att det bara är en tv-serie. Men det är världens bästa tv-serie.