If only you could see how I'm burning.

Så, jag ska skärpa mig nu. Man ska ju börja meningar och stava namn med stor bokstav enligt Svenska Akademien. Så inga fler regelbrott från min sida (inte gällande den punkten iallafall).

Idag började dagen ganska dåligt, faktiskt. Eller snarare, det gick upp och ner som värsta berg- och dalbanan. Först var jag glad, sen hypersur, sen överglad och sen sur igen. Men till slut hittade jag någon lagom nivå på humöret, och ju längre dagen gick desto gladare blev jag. Tur att det går åt det hållet!
Anyhow. Lunchen blev ett enda krig med Emanuel på ena sidan, och Sandra och jag på den andra. Allt började med en kittelattack från våran sida, och slutade med hämndbegär från hans. Men det var roligt, sånt går hem!

Fotokursen var rolig idag med, annars har vi börjat... vad ska man kalla det? Ja, vi vet inte vad vi tycker om det riktigt. Men Mallan och jag fick vara i mörkerrummet tillsammans med ett par andra för att förstora upp en av negativbilderna vi tog i fredags. Riktigt roligt! Speciellt när läraren av misstag råkade sätta igång radion istället för förstoringsmaskinen, med Danny på högsta volym. Mallan och jag var inte sena på att börja dansa!

Efter skolan blev det optikern, och sen en sväng på stan med Mamma. Innan jag mötte henne var jag inne på Lindex för att kika efter foundation. Helt plötsligt ringer min mobil, och min handsfree funkade inte för tillfället så jag var tvungen att rycka ur hörploppen ur örat. Då ser jag, i slowmotion, hur mitt ena örhänge flyger ur örat och åker under "sminkskåpen", eller vad man ska kalla dom. Jag slänger mig ner på golvet och kör in handen så långt jag kan (det var ju ändå ett av mina favoritörhängen!). Men jag når inte! Jag funderar en stund på vad jag ska göra, men kommer till slut fram till att jag måste be kassörskan om hjälp. Hon plockar fram en galge och försöker få fram det, där hon ligger i princip raklång på golvet. Men det går inte, hon ser det inte. Hon går tillbaka till kassan, hämtar en gigantisk ficklampa och lägger sig på golvet igen. Till slut, efter typ fem minuter, får hon fram mitt örhänge. Puh. En smula pinsamt, but hey, that one's on me.

Juridikprovet imorgon kommer nog gå sådär. Har läst häftet en gång, och tänker inte läsa det fler gånger heller. Värt att nöta det när man ändå får ha med sig boken? Nä. Det löser sig. För imorgon är det fredag, tjejkväll och Let's Dance. Wiie!